Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv
Kommer ni ihåg den? Gabriellas sång från "Såsom i himmelen". Spelades på radio så mycket att man inte hörde meningen i texten till slut. Men den har alltid haft en speciell plats i hjärtat mitt och särskilt när man är långt hemifrån och aldrig hör sitt eget språk längre. Då känns det extra fint när man hör eller läser de vackra orden, och visst är texten något helt över det vanliga...
Idag har det åskat så fönstren skallrat hela dagen. Det är något speciellt med åska. Man blir ödmjuk inför kraften. Kände mig också mer närvarande i bönen idag när det dundrade utanför samtidigt som jag gick ner i Sudjud och lade pannan mot mattan. Ett utav de allra största och viktigaste begreppen inom Islam är Vahdet, vilket helt kort kan förklaras med att Allah är En och Han finns ständigt närvarande bakom allt - från minsta atom till hela universum. Båda dessa system är dessutom ett och samma vilket blir uppenbart när man tänker på det. Tänk på uppbyggnaden av en atom med kärnan och dess elektroner som kretsar i bestämda formationer så exakt hela tiden. Lyft sedan blicken mot universum och planeterna. De cirkulerar också på samma sätt, ständigt, utan att krocka med varandra eller nötas ut. Likadant är det med de biologiska systemen. Från funktionen inuti den minsta cellen till hela havets ekosystem. Allt måste vara i balans, equilibrium, homeostasis. Inget kan skapas eller försvinna, utan kan bara omvandlas till andra beståndsdelar för att sedan kunna tas upp igen och återanvändas.
Är det verkligen möjligt att alla system gör allt detta av sig själva?
Liksom vi kan se separationer omkring oss varje dag och i varje sekund, kan vi också se denna balans i varje ting om man tänker efter. På samma sätt som den lilla atomens system hänger ihop med hela universum är också allt på jorden beroende av och i jämvikt med varandra. Då vandrar mina tankar vidare till naturkatastrofer, epidemier och... till åskan. Fenomen som vi kanske är rädda för och anser vara dåliga för oss. Men varför finns de? För att få oss att vakna, tror jag. För att få oss att inse att vi inte är så starka som vi tror. För att få oss att minnas Allah eller Gud, vår Skapare och Den kraft som upprätthåller allt liv på jorden. För i ett ögonblick av förtvivlan ber vi en stilla bön på olika sätt: en del knäpper händerna, andra går ner i Sudjud, somliga uttrycker kanske bara: Gud hjälp mig. I detta tillstånd är tron helt utan hyckleri eller förställning för då vänder vi oss till Honom med hela vårt väsen, hjärta och själ. Och just där har vi kärnan - meningen med allt det "dåliga" i vår värld. För att uppmärksamma vår Gud i tillbedjan, dyrkan och åkallan. För det är så mycket vi fått helt gratis genom att komma till jorden, men vi glömmer det hela tiden och om vi inte glömmer det omedvetet så försöker vi göra det genom att springa och aldrig tänka. Säga och göra saker man bör men aldrig lyssna till hjärtats röst. Därför känns det så enkelt att ägna 1 timme av dygnets 24 för att erbjuda mitt tack för att jag har fått en stund här på jorden. För att ständigt minnas min Skapare. Och kanske är det just därför det känns lite extra när åskan går ovanför taken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar