onsdag 16 maj 2012

En eventuell jobbchans och Den Stora Hijabfrågan...

Selam aleyküm!

Lite nyheter vad som händer häromkring! Idag kom Tania hem och berättade att hon hade något till mig. Hon hade hört hur det pratades om att nyanställa lärare så hon berättade att hon hade en vän som pluggade till TEFL-certifikat och snart var färdig (jag alltså ;)). Goda nyheter! Jag var välkommen imorgon redan med mitt CV och universitetsdiplom. Chefen är tydligen väldigt sympatisk och anställer mer på personlighet än papper så vi får se om jag passar in hos dem. Tänkte våga mig dig nästa vecka. Känns alldeles för tidigt att börja undervisa redan nu men å andra sidan är det en otrolig möjlighet och går skolan med på det så är det ju bara att köra på! Det är tydligen väldigt vanligt här i Turkiet att det räcker med att man har en tillräcklig engelska sen lär man sig resten med tiden. Inshallah! Säger jag bara för nu är jag verkligen jättenervös. Men vi har kommit halvvägs på kursen och redan nu delat med oss av lektionsplaner till varandra som jag kan använda på nybörjare, så det känns ändå inte helt främmande. Sedan är nybörjarkurserna väldigt bokbundna till en början så det ges inte mycket utrymme till improvisation eller extra material och det är ju en bra start tills man fått en del undervisningstimmar på fötterna. Håll tummarna vänner och be för mig!

Annars börjar vardagen infinna sig här och det känns underbart! Har besökt mitt grann-dershane ett par gånger och vi har även varit iväg på en utflykt till en otroligt vacker moské i stan (bilder finns på facebook). På fredagar har de lektion för universitetsstudenter och förra fredagen bjöd de studenterna in mig till sitt dershane som ligger nära ASTI (bussterminalen). Så i söndags åkte jag dit och fick träffa en sisådär 45 nya systrar (!). Vi satt som packade sillar på soffor och golv. Jag har alltid lite svårt att fokusera när vi är så många för jag tittar bara på hur de har knutit sina hijabs, vilka färger de har kombinerat och på alla vackra kjolar de har på sig. För som ny hijab-bärare håller jag på att skapa mig min egen stil och fundera om jag kan passa i samma. Jag gillar bäst de tunna sjalarna som man bara virar något varv runt huvudet helt enkelt men jag kan inte komma ifrån att en viss turkisk stil är otroligt vacker och lite av en favorit. Man använder mycket sidensjalar (kallas Eşarp) här och då gör man en hög knut bak på huvudet så får det hela en jättefin form kring huvudet. Låter man bakstycket hänga ner blir det ett vackert fall och ser friare ut medan om man virar framstyckena runt och stoppar in bakstycket så blir det en striktare stil. Båda är lika snygga tycker jag! Kjolarna jag tänker på är så jättefina! Går precis till fotknölen eller lite ovanför och står ut nedtill. Tyget är ganska hårt och för att få de här fina linjerna så är det liksom veckat upptill. Otroligt vackra men samtidigt kan man känna sig fri och sportig för det är lätt att röra sig i dem. Och framför allt är de lätta att be i. Har fortfarande problem med långa, mjuka och vida kjolar som trasslar in sig i fötterna när man går upp från sittande till stående. Trampar alltid på fållen och måste dra upp kjolen vilket inte känns helt värdigt när man står inför samtal med Gud. :) Ja, ni märker att jag gjort en del efterforskning kring ämnet och det händer oftast när jag inte har tillgång till engelsk Risale och jag inte riktigt hänger med i "abla-för-dagens" turkiska. Då vandrar tankarna iväg i lite mer ytliga banor... Ey nefsim!

Annars är ju just det här med Hijab en svår fråga i Turkiet. Hemma kanske det kan vara svårt för att man känner sig så annorlunda tills alla vant sig men det är nog ingenting gentemot att vara förbjuden att bära den på vissa ställen har jag insett. Det här har verkligen tagit upp hela min vakna (och ibland sömniga) tid att fundera på hur jag ska gå tillväga. På alla statliga instanser är alltså hijab förbjudet. Lagen har mjuknat lite och det är nu tillåtet för studenter att bära sjal (ett steg närmare demokrati, Elhamdülillah och tack Turkiet!). Men för lärare är det fortfarande förbjudet. Så.. efter alla dessa sömnlösa nätter träffade jag en muslimsk syster som sa att muslimska lärare faktiskt tar av sig sjalen när de är i skolbyggnaden. Hon själv studerade till lärare och funderade också mycket på hur hon skulle göra den dagen. Då fick jag i alla fall ett annat perspektiv och alternativ som jag inte ens tänkt på tidigare. Det står ju tydligt i Koranen att Allah inte vill göra religionen svår för oss i vårt vardagsliv och jag insåg att det här är just en sådan situation. Det är den enda chansen för mig att få jobb och för att kunna stanna i Turkiet för att fortsätta den andliga resan i Bediüzzaman Said Nursi's regi. Så jag får snällt följa de turkiska muslimska systrarnas exempel. Är det en statlig regel så är det och inget jag kan ändra på. Dessutom måste jag ta det som erbjuds direkt och har inte råd att vänta tills jag hittar en skola som är öppen nog att göra undantag. Men Inshallah hittar jag med tiden något som passar min livsstil bättre. Det kommer kännas naket och jobbigt till en början för jag är verkligen van nu.. Be för att det är det rätta beslutet, kvittot kommer ju oundvikligen en dag.

Salam tills nästa gång!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar